Ylvas hemsida

Hedemorahöns

Jag har genbank på mina Hedemorahöns som är en gammal allmogeras.
Genbank 7098.

Till salu!

Allmänt om hedemorahöns

Det är en härdig och mycket "naturlig" ras som är duktig på att ruva fram sina egna kycklingar. De har enligt vad som berättats funnits i Hedemoratrakten så länge man kan minnas
och var vanlig som brudgåva gårdar emellan.
De utgör vår nordligaste lanthönsras.
De höll på att försvinna på 1970 talet, då de allra flesta av våra gamla allmogehöns blev korsade med värphybider.(Som i många fall helt eller delvis tappade sin ruvningslust)
1982 hittades en "ren" besättning i Trollbo, av Viola Forsberg i Sandviken, och alla våra nuvarande genbanksdjur härstammar från denna besättning.
Hönsen är mycket härdiga pga sin täta och dunrika fjäderdräkt. De är medelstora, lugna och med god ruvlust. Kam och haklappar kan vara röda eller svarta. Fjäderdräkten varierar mellan svart, blågrått, viltfärg, vitt och olika mer eller mindre gula nyanser. ofta med avvikande färg i halskrage och halsbehäng.
Det förekommer ibland femtåighet och ullig fjäderdräkt hos denna ras. Vikt höna: 1,5 - 2 kg, tupp: 2 -2,5 kg. Äggen är benvita-beige, ibland med prickar, väger ca 50 g.

Våra hedemorahöns

Hur det började...

Våra första Hedemorahöns kom från Leksand i september -08. Sex hönor, varav två unghönor, och en tupp. Fem hönor var svarta med silverhalskrage, en var vit med röda tecken i halskragen. Tuppen var också svart med silver.
Det visade sig ganska snart att en av hönorna var en tupp! Jag hörde helt enkelt en av hönorna svara stortuppen med att gala en morgon!
Tupparna fick heta Storklas och Lillklas. Duktiga och mycket snälla tuppar båda två.
Sorgligt nog tok hök eller räv båda två en morgon i juni -09, samt den vita hönan!! Tack och lov hade en av mina hönor visat sig ruvvillig en tid innan detta hände och jag hoppades förstås på många fina kycklingar. Tyvärr var vi tvungna att flytta henne av olika anledningar och om det var det som var orsaken eller något annat vet jag inte, men av 10 ägg blev det bara en kyckling! En liten svart med silvertecken, som kläcktes den 10 juni.
I samma veva visade sig ytterligare än höna vara ruvvillig, och snabbt som attan fick hon sex ägg att ligga på som jag dels samlade in från övriga två hönor, något från henne själv eventuellt, och ett par från kylskåpet...och hoppades att de fortfarande skulle vara befruktade med tanke på vår tupplöshet.

Ungefär samtidigt fick vi hem vår nya stortupp, Mats. Honom köpte vi från Gustavsberg i Torsåker.

Den 3 juli kläcktes två svarta små kycklingar och en gul.
Av dessa kycklingar överlevde två, den första lilla svarta från första kullen som visade sig vara en tupp ovh fick bli tupp nummer två i vår flock, Rubens från Vargheden, och en från den senare kullen, en liten gul hönskyckling som växte upp och blev isabellfärgad och redan tidigt på försommaren 2010 visade sig villig att ruva. Mer om detta under länken 2010:

2010